|
Välkommen till Bergviks Allting |
|
 Bergviks Allting förvaltar ett mycket värdefullt arv genom att svara för skötseln av Bergviks Industrimuseum med tillhörande cafeteria. Museet tillkom år 1974, föreningen bildades i november 1993 och året därpå överläts skötseln av museet till Bergviks Allting. Och det är inte vilket museum som helst eftersom det är inrymt i en byggnad som användes under den period då Bergvik hade världens första sulfitfabrik. Läs mer under menyn ”Museum”
Om Bergviks Allting kan vidare sägas att föreningen inriktar sig på kulturella aktiviteter, berättarkvällar, sång, musik och utställningar. Den största enskilda satsningen hittills är Karl Tirén-utställningen 1995 som först visades på Samstugan i Bergvik och senare samma år på Järnvägsmuseet i Gävle. Karl Tirén var stinsen som ägnade mera tid åt konst, samisk jojk och musik än åt ledningen av ortens då mycket livaktiga järnvägsstation. En utställning kring Johan Wiklund och en vykortsutställning har också stått på programmet.
Tidningen Bergvik Nu utkommer med fyra nummer per år. I Bergvik och Vannsätter läggs den i brevlådorna men något hundratal skickas med post till olika delar av landet.
Bergviks Allting jobbar även med lokala utvecklingsfrågor allt i syfte att göra Bergviksbygden till en ännu plats att leva, bo, arbeta och vistas på.
|
|
|
Ingvar Oremark om Bergviks Industrimuseum |
Vi befinner oss i Bergviks industrimuseum. Jag som nu ska berätta lite om detta museum var vid tiden då det begav sig personaldirektör vid Bergvik & Ala AB.
Jag var också ansvarig för intern och extern information.
Museet tillkom 1974, för att hugfästa minnet av att det i november 1874 tillverkades den första sulfitcellulosan i världens första sulfitfabrik. Den byggnad vi befinner oss i, är också den enda kvarstående fabriksbyggnaden från den ekmanska sulfitfabriken. Ingenjören Carl Daniel Ekman var ansvarig fabrikschef för den här fabriken, som tillkom som trämassefabrik redan år 1869.
Metoden som användes var utvecklad av en engelsman som hette Geo Fry, som också var skaparen av Bergviks trämassefabrik. Den metoden åstadkom dessvärre ingen användbar pappersmassa.
Det var inte endast Bergvik & Ala som ansåg detta jubileum vara värt att hugfästa. Även kungliga postverket fann anledning att ge ut ett särskilt Ekman- frimärke. Det man då tog tillvara var de ekmanska kokarna, som man ansåg var en av de märkliga ingredienserna i denna uppfinning.
Samtidigt med jubileet, ville också bolaget använda lokaliteterna för att ge en allmän presentation av bergviksbolaget och dess ställning i bygden. Det var vid den här tiden ett synnerligen välmående företag. Koncernen omfattade över 3500 anställda, varav drygt hälften i söderhamnsdistriktet och det var en mångfald utav aktiviteter. Dessutom bedrevs en utomordentligt stor verksamhet som kraftproducent i Ljusnans ådal.
Själva jubileet presenterades med egna inventarier och med depositioner ifrån tekniska museet och en hel del utav det som hade ingått i Carl Daniel Ekmans laboratorium här i Bergvik.
Carl Daniel Ekman anställdes i Bergviksbolaget, eller rättare sagt i trämassefabriken, som då ägdes utav den engelska familjen Weguelin, som ännu inte var involverad i Bergviksbolagets rörelse. Bergvik & Ala var vid den tiden ett sågverksbolag, som drev dels sågverket i Bergvik och dels hade anlagt ett ångsågverk i Ala redan 1854.
Den här trämassefabriken hade då, enligt den metod som användes, ytterligt stora svårigheter. Framförallt hade man ingen möjlighet att få fram en blekt trämassa. Det var närmast därför, för att medverka till att få fram en blekningsmetod, som Carl Daniel Ekman anställdes här i Bergvik. |
|
Läs mer...
|
| |
|
|